.

Jag trodde till 100 % inatt att jag skulle dö, trodde jag hade blivt förlamad & stor tjött som vilken barn som helst. Jag grät & calle viste inte vad han skulle göra när han vaknade. inte jag heller. Jag kunde enbart röra mina händer/armar. kände inget annat i kroppen. & absolut inte min nacke, kändes som den va i tu.  tillslut kom jag upp & gick på toa & stortjött. Intalade mig att de skulle bli bättre om jag gick & la mig igen, & det va såå FEEL. låg i samma ställning sen 3 till fem, då jag började försöka få upp mig ur sängen vilket inte gick. de tog mig två timmar innan jag va uppe från sängen. Calle försökte hjälpa men de gick inte. .
jag har aldrig haft så ont, hade min värsta ovän suttit brevid mig hade hon/han inte levt. så ont hade jag.

Ringde mamma också då babe skulle till jobbet, han erbjöd sig stanna hemma men jag blir ju inte bättre för de. så mamma kom istället. jag ringde till distriktläkaren & fick komma till en sjukgymnast, dom såg ju direkt att jag hade fått nackspärr. hon flinade lite & frågade -"det där gör ont va?" när jag kom in med huvudet på sne & en axel som inte kunde släppa örat. "EHHja, " va de jag fick ut. Sen hjälpte hon mig, & hon tryckte lite, rullade mitt huvud (jag svor nog hur mycket som helst. skrek & bad henne att sluta ett par gånger) & efter ca 15 min va jag rak igen, dock fortfarande stel men rak, & det va såå skönt.
Så nu fick jag lite övningar & så som jag skulle göra. . känns redan lite bättre =)
Nu tänkte jag vila lite också, efter att ha varit vaken sen kvart i tre inatt, : )