.

måste få skriva av mig idag, annars spricker jag.
läs om du vill, ingen tvingar dig.

jag känner inte igen mig mer. . jag är stressad hela tiden, konstant. finner ingen ro i kroppen. . har knappt sovit något i natt. har inte kunnat, vaknat & vridit på mig. somnat om & vaknat igen - kallsvettig.
ibland känns de verkligen som man inte får ihop vardagen.  hinner knappt träffa mina vänner, & vi träffas aldrig alla tillsammans mer. jag vet att jag inte är ensam att känna så här. . folk känner de samma, men dom vågar inte ta itu me det, för vem är de som alltid försöker samma alla ?  det var så skönt att bara få prata dom få sekunderna med Cattis igår, att vi känner samma. att man kan förstå varandra genom att bara titta på varandra. den känslan går inte att beskriva, att få rensade tankar genom att bara en tittar på en. det är jag & cattis, riktig vänskap som förstår oss på varandra då genom att beskåda varandra . jag kan bete mig som vanligt men Cattis ser direkt om de är ngt som inte stämmer. . & jag kan öppna mig för henne, just för vi har samma problem. & ibland blir tankarna starkare än aldrig förr, de är då man behöver de lilla extra. då man inte har den andra föräldern att kunna gå till, för att få den tröst man behöver ibland. det är då det är som svårast, 20 år utan en pappa men ändå känns de så svårt när man tänker på det. jag har varit van utan någon manförebild i som sagt 20 år, om man nu inte ska räkna med dom 3 åren vi hade med Staffan. men han var aldrig min pappa, jag ville kalla honom, men de gick inte, då räknas de väl inte ? hans fanns där, som en pappa. men jag kunde inte riktigt acceptera det. . jag älskade honom, tills den dagen.
& jag menar, det är ju inte att mamma inte funnits där. hon är en ängel som orkat stå ut med mig. orkat ta hand om mig då det var svartas för mig. hon fick mig på benen igen, följde med mig till olika psykologer & dylikt. min mamma har funnits där alltid. jag älskar henne, för hon är den hon är & verkligen visat mig att jag klarar allt.


kände mig alltid misslyckad som liten, viste att pappa hade stuckit pågrundav mig, jag viste, gick lixom inte att förneka. & tuff som jag varit i alla mina år, tänkte "han vet inte vad han går miste om den där råttan" nä, de viste han inte, för han brydde ju inte sig heller.  
 

---

förlåt mig att ni fått läsa detta, kan säga jag mår bättre av att få skriva av mig.  & även att jag fick träffa min älskade sessa idag en pytte stund, iof sov jag nog fortfarande när dom kom ;P men ändå :) fick träffa henne <3.



rebecca, snart bara 10 månader kvar - GUD hur ska jag klara mig ? 
saknar dig BUMBERmycket & likaså älskar jag dig.








/ fråga inget, detta är glömt.

jag älskar dig , älskling.