besviken.
en vänskap som engång var lika stor som en förmögen skog är nu lika liten som en rutten gren. . lovade varandra evig väskap, aldrig skulle vi skilja oss åt. vi delade även allt, ALLT ! De som var mitt var ditt. Mitt hem var tillochmed ditt, min mamma tog dig som sin extradotter. Delade mina djupaste hemligheter med dig. Mina vänner var dina, ALLT delade vi. Vad delar vi nu ? Inget, inte ens samma vänner längre. . & nu när du är sjuk hör du inte av dig till mig, din bästa kompis. Jag vill inte läsa de i någon blogg, jag vill kunna få vara vid din sida & hjälpa. . men de känns som du inte vill.

jag trodde faktikst att vi skulle vara vänner för livet.
aldrig släppa händerna.
visa världen vad äkta vänskap är.
istället blev de så här.
Jag saknar de som varit.
-/ Diva

Kommentarer
Postat av: tess
tråkigt att det blivit så! Men det sista var väldigt vackert skrivit =) Hoppas ni fixar det
Trackback